I sommar var jag och tre vänner på en lång roadtrip igenom Sverige och Norge.
Först körde vi direkt till åre och väl där tog vi en heldag med vandring. vi utgick från Vålådalen och tog oss ut till Blanktjärn. En fräck sjö som är alldeles grön/blå på grund av någon sorts mineral. tyvärr fick man inte gå ända fram till Blanktjärn på grund av att man är rädd att sjön ska mista sin underliga färg om turisterna badar i den..
Inte långt från Vålådalen hittade vi denna vackra utkiksplats. 
Blanktjärn va otroligt vacker men på grund av avspärrningar fick vi inte komma närmare 
På väg hem fann vi denna mäktiga fors.
Kebnekaise fjällen.
Efter Åre så tog vi oss direkt upp till Kiruna och ut till Nikkaloukta för att ta några dagar ute i Kebnekaisefjällen. Vi vandrade ut till Kebb Fjällstation föra att dag två vandra upp på Tolpagorni. Tolpagorni är den karaktäriska toppen som ser ut som en stor gryta med snö i. Eftersom både jag och Seger redan varit på Kebb tidigare och att Lisa och Johanna var nyfrälsta vandrare kändes det som ett lagom utmanande etapp. Rekommenderar turen skarpt. Lätt att nå toppen och tar bara ca 6 timmar t/r. häftiga stup och fantastisk utsikt.
Vi tältade inte långt från Kebnekaise fjällstation. i bakgrunden ser man Tolpagorni’s karaktäriska topp. 
På väg upp mot Tolpagorni, som i stort är samma väg som upp på webb.. 
Seger skriver i loggboken uppe på Tolpagorni eller Torpa-Jonny som han kallar det. 
Svindlande utsikt från toppen av Tolpagorni. 
Båtfärd i den magiska miljön i Kebb-fjällen 
Fin frukostplats på vägen hem till Nikkaluokta. 
Inte ett vatten utan att Lisa ska i. PB på högsta och nordligaste dopp (hittills)
Nikkaloukta – Svolvaer
Vi tar oss från Nikkaluokta till roten av Lofoten via Abisko och Torne träsk. Fantastiska vägar att köra på som slingrar sig mellan glaciärer och sevärdheter. Att se Lapporten i förbifarten och stanna till vid Torneträsk är mäktig känsla och det blir aldrig långtråkigt i bilen. Vi övernattade på en camping vid roten av Lofoten och fortsatte sedan till staden Svolvaer. I Svolvaer gjorde vi en dagstur upp på Tjeldbergtind som var en av de finaste och mest lätta toppturerna vi gjorde.
Torneträsk på vägen från Kiruna till Lofoten. En vacker sjö. 
På väg upp mot toppen av Tjeldbergtind, Svolvaer. 
Första riktiga smaken av lofoten uppe på Tjeldbergtind. 
Lisas på toppen av Tjeldbergtind 
Johanna vann över sin svindel och tog sig ända upp på toppen. 
Seger utmanade naturens lagar lite extra med resans farligaste foto. stup åt alla håll..
Svolvaer – Unstad – Nusfjord.
Efter Svolvaer glider dagarna ihop lite för mig. Det var så mycket att se och så häftig natur att jag kan inte säga vilken ordning vi gjorde vad. Vi åkte ut till Unstad och fikade för att se om det gick att surfa. Vi campade på Lofoten Beach camp som var en jättemysig strandcamping och vi besökte små fiskebyar med bevarade gamla sjöbodar. Vart man än kommer är det vackert och magiskt.
Unstad Beach som är ett av de kändare surfspotten på Lofoten. tyvärr var det inga vågor när vi var där. 
Nusfjord är en gammal fiskeby som bevarats och blivit turistattraktion. 
Numera är det Fiskmåsarna som bestämmer i Nusfjord. Värt ett besök på en vilodag. 
En av alla pauser och utsikter, Seger tar några djupa andetag. 
Morgonpromenad vid Lofoten Beach camp AKA Skagen Camping. 
Man åkte förbi många små kyrkogårdar och kapell mellan bergstoppar och stränder. 
Ennu en kyrkogård mitt i den bergiga miljön.
Lofoten – Mannen – Haukland beach
När man frågar någon som vart i lofoten vad som är deras bästa tips säger nästan alla att man inte får missa Haukland beach och toppturen ”mannen”. De flesta har rätt. trotts att det är en turistmagnet så är det en otroligt vacker plats på jorden. Vandringen slingrar sig vid sidan av stranden upp på en hög bergskam med magisk utsikt över stranden och det färjade havet nedanför. Stigen är brant och tidvis ”fall-you-die”-aktig. trots det kämpar sig pensionärer och barn upp för den lilla stigen. Rekommenderas varmt men gå den på udda tider..
Lisa är glad på toppen av ”Mannen” i lofoten vid Haukland beach. 
Jag själv var så upprymd att jag till och med bad någon ta kort på mig. : ) 
Här ser man stigen som slingrar sig längs kanten upp på ”Mannen” 
En tvåmastad segelbåt låg idylliskt vid ankar i viken, bilden är tagen från toppen. 
Vi stannade självklart för fika på denna magiska plats. 
Jag tog en liten omväg för att fotografera den lilla fjällsjön man såg från stigen. 
Lisa kunde såklart inte låta bli att ta ett dopp.. Det var inte varmt.
Lofoten – Geiranger – Hem.
När vi kände oss klara med lofoten så tog vi båten över från ”Å” i Lofoten till Bodö på fastlandet för att rulla söder ut genom det norska fjordlandskapet. vi tog vägen 63 om ”Trollstigen” och körde uppe på fjället. vi körde längs fjordar, berg och slingriga selpentinvägar. Vi besökte Geiranger och åt god mat och tältade sista natten på över 1000 meters höjd alldeles bredvid bilen.
Trollstigen. Sjukt mycket folk men mycket heftig vy. 
Seger vid en utkiksplats med Geiranger i bakgrunden 
Jag och Lisa vid Geirangerfjorden. 
Djupvattnet. Sista tältplatsen innan vi körde hem i ett svep. 
Enda natten med ”lite” dåligt väder. blåste lite och regnade på natten.
Slutord…
En magisk resa som tots ca 500 mil I bilen kändes aldrig resan långtråkig som den kan göra när man bilar i europa. att vi inte fick EN ENDA DROPPE REGN på oss förutom sista nattan när vi låg i tältet är ju helt galet. Superkul resa och jag berättar gärna mer om ni har några frågor. Detta blogginlägg hade blivit för långt om jag tog med allt vi såg och gjorde. Tjenispenis!!